Nu har jag tvingats in på avdelning ännu en gång efter att ha varit speedad en tid och sedan fallit rakt ner i helvetet. Denna gången har jag i alla fall kommit ut efter en vecka.

I våras skrivs jag ut efter en lång tid på sluten avdelning. Kämpade på och såg ljusare och ljusare på tillvaon. Vilket var himelskt efter att varit deprimerad i ett par år.

Men det hela slutade med att jag blev hyppman. Fullt ös dagar och nätter igenom. Sova var för amatörer. Sex, vin och rock´n roll.

Men det hela tog slut. Ett abrupt slut. Från speed till total likgiltighet på en dag. Vilken tortyr. Jag hade ju fått smaka på livet men fick ingen påfyllning. Som ett fritt fall rakt ner i avgrunden kändes det som.

Har haft svårt att ta till mig att jag är Bipolär typ 2 med snabba växlingar och mixade känslor.

Men när jag blickar tillbaka på mitt liv så har det alltid varit svart eller vitt. Så nu (efter långa samtal med läkare och psykologer) så går jag med på den trista diagnosen.

Nu knatar jag på i uppförsbacke men jag kommer i alla fall framåt. Längtar till speeden. Fast jag vet att den följs av fritt fall. Lite lagom är liksom inte jag. Vad är lagom? Vad är sjukt uppåt?

Take care /Chris

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Märkligt dygn det här.... Först får vi det tråkiga meddelandet att gammelgammelfarmor har somnat in. Sedan får vi meddelande om att faster har fött en flicka. Och detta på lillemans födelsedag.  En somnar in och en föds i släkten på samma dag...

Bara för att: jag är tyst - betyder det inte att jag inget har att säga.  jag verkar lycklig - betyder inte det att allt är bra.  jag skrattar ofta - betyder det inte att jag inte tar saker på allvar.  jag förlåter - betyder inte att du kan t...

Natten till igår kunde jag inte somna. Inget ovanligt för mig. Men natten innan hade jag bara sovit 1,5 timme.   Innan jag gick och lade mig tog jag som jag skulle 75 mg Sicordinol, 2 Propavan och 30 mg Sobril. Detta sover en häst på. Men inte ja...

Vet inte hur jag ska göra. Hela livet bara snurrar runt i huvudet.  Har jag kraft nog att möta Försäkringskassa, arbetsgivare och läkare samtidigt?  Ångesten är nog ett symtom på att jag vet att ingen av dessa bryr sig om mig utan till varje pr...

Vad är meningen med att hela tiden kämpa? Vi måste sova för vi måste gå upp på morgonen. Vi måste gå upp för att vi måste jobba.  Vi måste jobba för vi måste ha pengar. Vi måste ha pengar för att överleva. Varför ska vi överleva. Vad är m...